Reträtt

Utanför fönstret glittrade solen och genom den öppna glipan kunde han på avstånd höra bruset av trafiken långt nere på gatan. Han lutade sig tillbaka och såg sig om i kontoret. Den strama skandinaviska inredningen, så olik de amerikanska kontorens vräkiga skinnmöbler. Istället lät han utsikten tala. Det räckte med en blick på staden som bredde ut sig långt under honom för att han skulle känna sig som en kung. Myllret av bilar och människor som fick staden att pulsera berörde honom inte. Här uppe var han fri. Här hade han lagt grunden för sitt företag och tillbringat otaliga svettiga timmar med riskabla affärsplaner. Han hade alltid varit riskbenägen. Det var ett karaktärsdrag som han var stolt över. Orädd. Den orädde svensken.

Han reste sig upp och sträckte på sig. Det var så det fick bli. Han hade satsat högt. Marknaden skulle häpna när han backade. Konkurrenterna skulle jubla. Han rynkade pannan. ”Låt dem jubla en stund.” tänkte han. ”Det blir nämligen en mycket kort stund.”