fredag 8 april 2011

2011:96 En lösning

En hastig blick över axeln innan hon slank in genom porten. Utan att tveka tog hon de få stegen nerför källartrappan. Den blanka nyckeln i hennes hårt knutna hand gled utan tvekan in i det rostiga låset. Hon stod stilla i mörkret och hörde hur dörren föll igen bakom henne. Först då famlade hon över väggen tills fingrarna hittade strömbrytaren och den trånga gången plötsligt badade i ljus. Det fuktiga betonggolvet var smutsigt och på några ställen såg hon lämningar efter små fyrfotingar. En svag doft av mögel fick henne att irriterat gnugga sig på näsan.

Hon skyndade genom gången fram till en kraftig dörr och kunde efter visst besvär öppna den med sin nyckel. Hon låste bakom sig och tände lysrören i taket. Värmen spred sig i bröstet när hon såg att allt verkade orört. Alla redskap låg på sina platser och i rören och flaskorna på bordet syntes olikfärgade vätskor.

- Perfekt. Nu ska jag bara fixa det sista.

Hon öppnade ett skåp och granskade flaskorna på hyllan. Slutligen valde hon en flaska utan etikett där det endast fanns en liten slatt gul vätska på botten. Ur innerfickan på jackan tog hon fram en gammaldags pillerask. Den var uppdelad i två fack och i det ena låg ett fint grått pulver. Hon drog på sig ett par handskar och satte en tratt i flaskans mynning. Utan att skaka på handen hällde hon pulvret ner i flaskan och såg hur det började lösas upp.

torsdag 7 april 2011

2011:95 Sovra

Vinden hade tilltagit i styrka och Miranda fick kämpa för att resa stegen upp mot trädstammen. Hon suckade och kände hur hjärtat pickade hårt och ansträngt inne i bröstet. Hon satte foten på nedersta ribban och hävde sig upp. Stegen svajade betänkligt samtidigt som hon skakade en gråsprängd hårslinga ur ögat.

Gamla människan, vad hade hon där uppe att göra? tänkte hon för sig själv medan hon tog ännu ett prövande steg. Handen som höll hårt i stegen var knotig och röd. Med andra handen sträckte hon sig efter ett blänkande rött äpple. Hon ryckte loss det från stjälken och tittade noga på det. Drog in lukten av skalet och la det slutligen i fickan på sitt stora förkläde. Jodå, det dög. Hon kisade i solen. Två grenar upp hängde ännu ett lockande äpple. Miranda tittade ner mot marken för att bedöma riskerna av ett eventuellt fall och tog sedan ytterligare ett kliv upp. En kraftig vindby skakade stegen och ett ofrivilligt rop pressades fram mellan läpparna när hon i sista stund klamrade sig fast vid stammen. Vinden avtog för ett ögonblick och hon plockade snabbt ner det andra äpplet och hasade sedan försiktigt ner på stegen.

Väl nere på marken synade hon äpplena igen. Ett litet maskhål på ena äpplet fick henne att gå runt huset och slänga det på komposten. Det var bara att klättra upp igen. Äpplena måste vara perfekta.

onsdag 6 april 2011

Övning 2011:94 Statistik

- Men! De har ju svarat fel!

Richard följde kurvan med fingrarna och såg hur den sluttade svagt ner mot högra hörnet.

- Vi frågade ju hur nöjda de är med sina liv nu jämfört med förra året, och självklart ska de vara mer nöjda nu. Du har gjort fel när du sammanställde all data.

Marie höjde ett frågande ögonbryn.

- Det är inget fel i sammanställningen. Jag har gått igenom allt flera gånger och det är så här genomsnittssvensken känner sig idag.

- Men den här grafen gynnar inte våra intressen. Du får göra om den.

Han såg hur Maries läppar pressades ihop till ett tunt streck.

- Det spelar ingen roll om jag gör om hela undersökningen. Urvalet gjordes med statistisk säkerhet och frågar vi en ny grupp kommer svaret bli identiskt med detta, svarade hon med tillkämpat lugn.

- Då får du ställa frågorna så att vi får de svar vi vill ha. Det kan ju aldrig bli ett pressmeddelande av det här!

Han försvann ner i korridoren med förargade steg.