Ett farväl

Människorna på perrongen rörde sig som ett oformligt hav i sin iver att komma först in i vagnarna. De knuffades och trängdes och rullade in sina hjulförsedda väskor i hälarna på varandra. Grymtningar och halvhjärtade ursäkter kunde skönjas i det allmänna larmet från centralhallen. Det gigantiska tåget skulle svälja dem alla och om ett par minuter skulle perrongen ligga öde. Bara så där. För att någon halvtimme senare låta hela proceduren upprepas på nytt. Varje gång med ny rollbesättning.

Han drog ett sista bloss på cigaretten, släckte den och tryckte försiktigt tillbaka den i paketet. Biljetten brände i bakfickan och ryggsäcken kändes tung över axlarna. Det var inte så här han hade tänkt att det skulle sluta. Han tog de två stegen upp i vagnen och strax därpå gled dörrarna automatiskt igen. Tåget började rulla och försvann längs spåret. Perrongen låg öde.