En solig dag i maj

Han hade sovit tungt. Han drog handen över ansiktet och gäspade innan han med plötslig skärpa insåg var han befann sig. Och varför. Reflexmässigt stelnade han till och lyssnade. Allt var tyst. Långsamt kom bilderna från natten tillbaka. Det hade gått bra. Han hade fixat allting på egen hand. I skydd av den korta nattens mörker hade han baxat upp kroppen på skottkärran och skjutit den genom det lilla stugområdet ända ut på udden. Där hade han grävt så djupt det gick, vilket tyvärr inte var så djupt som han önskat, men ändå tillräckligt för att kunna hälla ner den gamle gubben. På med jorden och platta till. Det blev inte mer än ett tunt lager över honom, men det fick duga. Bara det inte började regna. Han hade tagit spaden och skottkärran och skyndat tillbaka. In med redskapen i boden och sedan hade han helt sonika gått in i stugan och lagt sig.

Nu kikade han upp mot springan mellan rullgardinen och fönstret och såg en smal gyllene ljusstrimma leta sig in. Perfekt! Visslande svängde han benen över sängkanten och reste sig.