Fatta

Ett pip från telefonen väckte honom ur dagdrömmarna. Han kastade en blick på displayen. ”Har du tid för lunch idag. Jag bjuder!” och så en smiley. Från Nettan så klart. Hur trög var hon egentligen? Hur många gånger hade han försökt visa att han helst inte ville träffa henne alls?

Senast förra veckan hade hon tjatat på honom att följa med på ett vernissage och till sist gav han med sig. De hade minglat runt där bland alla wannabes och han hade nästan hållit på att kräkas av all pretentiös kvasikonst och hennes förtjusta utrop vid vartenda ”verk”. Han hade smitit därifrån utan att ens säga hej då till Nettan. Inte särskilt schysst, men hon verkade inte bry sig alls. Hon hade helt enkelt bestämt sig för att de hade kul ihop och fortsatte skicka små glada meddelanden var och varannan dag.

Han tog upp telefonen och skrev NEJ TACK! följt av en liten djävuls-emoji. Nu borde hon väl ändå fatta?