Fri som en fågel

Årets sista dag. Solen hade nätt och jämnt tagit sig över skogsbrynet och de bleka strålarna nådde precis henne kinder där hon satt lutad mot det gamla båthuset. Träden och buskarna var frostnupna, men isen hade ännu inte lagt sig i viken. En liten and simmade ensam i utkanten av vassruggen.

Det började bli kallt om baken, men hon kunde inte riktigt slita sig från ögonblicket. Hemma i huset var det kaos och hon behövde de här minuterna för att samla ihop sig. Lite märkligt det här att almanackan kunde styra över livsbeslut. Hon var nog inte ensam om att gå och segdra på jobbiga beslut, men när nyåret närmade sig gav det en extra kraft att ta tag i det som var tufft. In med det nya och ut med det gamla!

Hon tog ett djupt andetag i och kisade lite i solen. Det skulle bli ett bra år!