Övning 309 - Ljudet av ett hjärta

Trots att flera år passerat ville oron aldrig helt släppa taget. Hon kunde inte glömma de långa dagarna på neonatalavdelningen. Dagar fyllda av ångest och oro. Alla maskiner som blippade och blinkade – vad betydde de? Läkarna hade förklarat hur maskinerna som var kopplade till hennes lille sons kropp fungerade och vad hon skulle vara uppmärksam på, men det var som om hon inte kunde ta in det. All information snurrade runt som i en torktumlare och kom ut skrynklig och desformerad.
Det enda hon litade på var ljudet. Ljudet av de ytliga små andetagen. Små, korta flämtningar som visade att det fanns en liten kämpe därinne. Hon ville ha honom så nära, men den första tiden var han fjättrad vid kuvösen och hon fick bara brottstycken av närhet. Då höll hon honom mot sig, hörde de små andetagen och såg genom den tunna huden hur hjärtat bultade.

Det är länge sedan. Nu springer han runt i trädgården och leker krigare. Mörkret har dragit sig undan och hon njuter av tiden de har tillsammans. På kvällen när han sover går hon in och tittar på honom. Lägger handen mot hans bröst och lyssnar på de lugna trygga slagen.