Utmaning 10:23 - En kod

I gryningen möttes de i det lilla skjulet. Åtta mörkklädda figurer. Alla små och smidiga. Alla övertygade. De kände inte varandra, men de litade fullt ut på varandra. Det var M som hade sökt upp var och en av dem och med sin låga röst, sina intensiva ögon och sitt kärnfulla budskap fått var och en av dem att känna sig utvald. På några veckor hade deras liv förändrats och idag skulle de få första chansen att visa hur hängivna de var.

M inspekterade dem under tystnad. Han tog fram ett paket och några remmar och gick fram till en av tjejerna. Han viskade något i hennes öra och hon rätade på sig. Han spände fast paketet på hennes mage och hon drog snabbt på sig jackan ovanpå. Hon skruvade lite på sig, men sa inget. En hastig rörelse och en man tog några snabba steg ut ur skjulet. M rörde inte en min utan tog fram ett nytt paket som han spände fast på en av figurerna. Mannen som hade gått ut kom tillbaka. Han vände undan blicken och strök snabbt med handen över munnen. Tjugo minuter senare hade alla utom M ett paket fastspänt på sin kropp.

M tittade noggrant på dem.

- Ni vet att jag litar på er. Vi ses snart.

En efter en försvann de åt olika håll. M stod ensam kvar och tittade fundersamt efter dem. Han gick in i skjulet och kontrollerade att inget hade blivit kvarlämnat. Sedan gick han snabbt därifrån. När kom fram till ingången till T-banan såg han L stå i ett hörn och läsa löpsedlarna. Han passerade spärrarna och skymtade J vid kiosken. När han åkte ner i rulltrappan kunde han se H som åkte lite före honom. På perrongen satte han sig på en bänk. Folk skyndade framför honom åt båda hållen. Rusningstimmen hade definitivt börjat. Han stack ner handen i fickan och tog upp ett äpple. Han gnuggade det omsorgsfullt med ett papper och tog sedan ett stort bett.