2010:145 Inte inbjuden

Det prasslade och knakade. Hon låg med spetsade öron under täcket och kände hjärtat slå hårt i bröstkorgen. Två glas vin och ändå var hon spänd som en stålfjäder. En gren knackade mot fönstret och hon jämrade sig, utom kontroll nu. Det var demonernas natt. Redan när hon satt där nere och betalade räkningarna medan skymningen föll, kunde hon känna hur huset plötsligt blev kallt. Fientligt. Trappan suckade, skafferidörren gnällde och de långa skuggorna från fönstren sträckte sina armar efter henne. Hon hade tömt sitt glas, desperat efter den loja värmen som drycken genererade, men denna kväll gick hon bet. Hon hade försökt skaka av sig obehaget. Tänkt på de goda dagarna, när hon var stark och demonerna höll sig på mattan, men det var lönlöst.

Hon vek upp en liten flik av filten och kastade en blick över axeln. Två mörka skuggor väntade i hörnet. Nej! De hade ingen rätt att vara här. Ingen hade bjudit dem till denna fristad, ändå stod de nu böjda över henne. En stor mörk skepnad och en lite mindre, ettrig. De skulle dra i hennes hår, nypa hennes skinn med stela, kalla fingrar alltmedan deras gnällande, bedjande, suckande väsningar lindade sig om henne. Hon fäktade till ingen nytta med armarna, men en kall hand tryckte ner henne mot kudden igen. Hon hostade och kippade efter luft när hon hörde vrålet från den mindre demonen. Instinktivt kurade hon ihop sig till och la armarna över ansiktet. Det skulle bli en lång natt.