2010:147 Korvskivan

Hyllorna bågnade av olika sorters skinka, korvar och pastejer. Aldrig hade Lisa sett så mycket mat på en och samma gång. Hon kände hur det sved i den tomma magen.

- Kan hon räkna? frågade föreståndare Bengtsson och hon slog snabbt ner blicken.
- Jo…jodå, det kan jag, mumlade hon.
- Det blir bra. Hon kan börja nu med detsamma.

Han gav henne ett vitt förkläde med röda kanter och visade sedan runt i charken. Berättade vad som skilde den ena skinkan från den andra, visade hur vågen fungerade och förklarade vilka egenheter de olika stamkunderna hade.

- Jo, förstår hon. Varje fredag kommer fru Petrén in. Hon vill ha kalvlägg. I alla år har jag försökt fresta henne med nya delikatesser, men se det är bara kalvlägg som gäller för fru Petrén. Han suckade och begrundade detta en lång stund.

De första kunderna kom och Lisa fick fullt upp med att hjälpa till och även ta hand om några kunder helt själv. Tiden gick fort. Hon hann knappt tänka på småsyskonen därhemma. Det hade varit tomt i skafferiet imorse och i hönshuset hittade hon bara två ägg. Hon hoppades att far skulle komma hem med något att äta ikväll. Annars fick det bli kokt potatis igen.

Lisa skar upp tjocka skivor av korven som Bengtsson hade bett henne om. ”En centimeter tjocka ska di vara, varken mer eller mindre.” Värmen fick håret att krusa sig i pannan och med tungspetsen i mungipan koncentrerade hon sig på uppgiften. Kniven borde nog slipas för det gick trögt och plötsligt gled den snett och skivan blev bara halv. Vad skulle hon göra med den? Inte kunde hon lägga upp en skev halva bland de andra centimeterskivorna? Hon tänkte på Tomas, minstingen därhemma som hostade så hemskt i morse. Och som var så blek. Hon såg sig förstulet omkring. Snabbt tog hon ett papper och la om korvskivan och lät den glida innanför förklädet ner i klänningsfickan. Kinderna blossade.

Några timmar senare var arbetsdagen slut. Hon följde med Bengtsson in i rummet bakom disken och hängde upp förklädet. Det hade varit en bra dag.

- Jaha, det här gick ju bra. Hon ska ha tack för idag och välkommen tillbaka imorgon.
Han tittade på henne och hon kände hur hans blick gled ner mot hennes höfter. Hon vände sig bort, ville inte ha den sortens blickar från en man.
- Ja, tack. Jag kommer imorgon klockan åtta. Hon skyndade ut ur butiken. Hon var nästan halvvägs hemma när hon tittade ner på sin klänning och såg fläcken. En ring av flott strålade som en sol ut från fickan.