En solstråle smeker mig över kinden och halvslumrande drar
jag handen över ansiktet för att peta bort den. Genom springan i fönstret hör
jag fåglarna kvittra. Jag sträcker på mig och vänder mig mot dig. Burrar in mig
mot din armhåla och lägger armen över ditt bröst. Du vrider lite på dig och mumlar
något osammanhängande. Genom huden hör jag ditt hjärtas lugna, fasta slag. Precis
nu kan tiden gärna få stanna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilket fint ögonblick!
SvaraRaderaFint.
SvaraRadera<3
SvaraRadera