2010:161 Avsluta

Det hade varit en bra dag. Sommargästerna hade kommit farande från tidig morgon till sent in på eftermiddagen. Många var de som stannade i vägkanten några hundra meter efter den stora jordgubbsskylten. I dikesrenen hade den gamle mannen sitt bord och sitt lilla parasoll. Tidigt på morgonen hade han varit uppe och fyllt flaket på moppen med de små fyrkantiga kartongerna. Flera gånger körde han mellan det gamla huset och vägen innan han var nöjd. Pengarna från jordgubbsförsäljningen la han i ett litet gammaldags plåtskrin.

Alla som stannade frågade om den nya bron som sträckte sig hög och ståtlig från fastlandet över till ön. Den gamla bron hade varit för låg, förklarade den gamle mannen. Båtar med mast kunde inte komma under. Men det var ju en svängbro, invände jordgubbsköparna, den kunde ju öppna upp och släppa igenom stora fartyg. Ja men, det krävde mankraft, att någon verkligen satt på vakt. Oh, men det var ju så pittoreskt, tyckte sommargästerna. En av dem hävdade att han alltid tutade i ett horn när han kom seglande.

- Och då kunde jag se en liten figur komma cyklande uppför bron och kasta sig in i den lilla styrhytten, skrockade mannen. Jag tutade alltid några gånger extra så att han verkligen fick svettas! Så tråkigt det blir nu när man helt omärkt bara kan segla under. Vad hände förresten med brovakten? Vart tog han vägen?

- Åh, jag vet inte så noga, sa den gamle mannen. Jag hörde något om att han säljer jordgubbar.