Han hade egentligen inte haft något val. Det var omständigheterna som hade valt åt honom. Hade han bara haft ett val skulle han göra precis vad som helst utom att stå här med k-pisten i händerna. Den kalla novembermorgonen var grå. Ur skorstenarna ringlade grå rök och i morgondiset såg han trötta människor på väg till sina arbeten. Det här var hans värld nu, men han hade inte valt den.
Det hade gått så fort, tyckte han. Fast egentligen hade det varit en process som sträckte sig över många år. Det var ett skeende över tid som inte var synligt i det lösryckta ögonblicket. Satte man ihop alla ögonblick blev det en film som visade hur akademiker och studenter systematiskt utbildade sig i öst där utbildning var gratis och sedan flyttade till väst, där möjligheten att tjäna pengar och bygga upp en dräglig tillvaro var så mycket större. På fem-sex år hade nästan 50.000 akademiker flyttat från öst till väst. Åderlåtning av kompetens. Det var väl klart att man måste stärka gränsen. Själv hade han inte funderat så mycket över skillnaderna. Han bodde på östsidan och hade sin släkt där, men han hade också vänner och bekanta på västsidan. Nu stod han och riktade sitt vapen mot dem.
För honom hade det gått fort. Han hade varit utan arbete och mest dragit omkring med några kompisar. Ibland hade han lekt med tanken på ett annat liv någon annanstans, men det hade stannat vid en vag idé som aldrig tog form. Så kom dagen då Heike berättade att hon var med barn. Hon hade stått halvt bortvänd från honom och mumlat snabbt och nervöst. Hennes ljusa lugg hängde långt ner i ögonen, rummet var klibbigt av värmen och han kunde känna hennes skam. De kände varandra knappt.
Samma kväll kom erbjudandet om jobb som gränsvakt. Med möjlighet att avancera till gränspolis. Hur skulle han kunna tacka nej? Nu när han hade Heike och en unge att tänka på. Tids nog hade han tänkt, ska vi komma till väst. Hur svårt kan det vara?
Några höjda röster ryckte honom ur hans funderingar. Det var en ung man som desperat försökte ta sig över muren trots den rigorösa bevakningen. Ett självmordsprojekt helt enkelt. En gränsvakt ropade varningsord till mannen som ignorerade dem. Han kände igen mannen – de bodde på samma gata. Nej, han hade verkligen inte valt detta. Han höjde sitt vapen och sköt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det här gillade jag jag gillade det och det påminde mig om det som en gång fanns som i dag ungar tror är en saga, även lite thåström hittade jag i din text även om det kanske bara är inbillade fantasier i mig
SvaraRaderaStark text. Han skyller på sitt ickeval när han tar till sitt vapen. Farligt, det är så demokratier faller, vad kunde jag göra, det bara blev så osv. Mycket bra!
SvaraRaderaBra språkkänsla som gör att historien flyter. Syftet med uppgiften att "Välja sida" är tydligt och bra beskrivet.
SvaraRaderaGripande text med bra flyt och innehåll. Vilket obehaglig jobb! Nu när man tänker tillbaka på uppdelningen av Europa och Berlinmuren känns det ju helt otroligt att det verkligen var så.
SvaraRaderaMkt bra!
SvaraRaderaHåller med mkt. bra. Du har på något vis fått fram känslolösheten i att välja något som är helt fel. Skrämmer också hur lätt det är att acceptera!
SvaraRaderaNä, jag trodde inte på honom, fick ingen sympati för honom. Han hade ett val, verkar mer som om han försöka pränta in i skallen så som han vill att det ska vara och inte hur det verkligev var.
SvaraRadera