Som en övergiven snäcka hade hon spolats upp på land. Naken och kall hade hon legat i vattenbrynet när en skräckslagen hundägare hittade henne en morgon. Pulsen hade varit svag men jämn och efter ilfärd till lasarettet och i den kunniga personalens vård hade hon långsamt återfått kraft och värme.
Minnet hade hon däremot inte återfått. När polisen ställde sina frågor var hon själv förvånad över hur totalt blankt det var i huvudet. Förvånad över att frånvaron av något kunde kännas som ett tryck på insidan av skallbenet. Hon kände sig uttryckslös. Hon hade inga problem med talet, kunde referera till all prylar på sjukhuset, men kunde inte ge något svar på vem hon var eller var hon kom ifrån. Hon var ett mysterium. Medierna älskade henne förstås. Många var skriverierna om Afrodite som stigit upp ur havet, vacker och oskadd till det yttre, och med lika blankpolerad insida.
Läkarna hade använt alla tillgängliga resurser för att väcka kopplingarna till hjärnans långtidsminne, men utan resultat. Egentligen led hon inte av att vara utan minne. Hon kände sig lätt. Som om hon blivit av med en tung börda och nu kunde andas fritt. Men vetenskapen pockade på med sina metoder för att klargöra vem hon var. Ordning och reda måste råda. Ett personnummer skulle återbördas till sin rättmätige ägare. Nästa steg var därför att genom hypnos se om hon kunde komma åt bortträngda minnen.
Mannen som skulle utföra hypnosen hette Calle och var klädd i jeans och T-shirt. Hon satte sig i den anvisade fåtöljen. Han visste redan allt om hennes fall och det behövdes inte många kompletterande frågor.
- "Om du inte vill minnas är det sannolikt att försöket misslyckas", sa Calle. "Allt bygger på din egen motivation. Jag kommer via hypnosen att försätta dig i ett djupt och avspänt sinnestillstånd. Hypnosen stimulerar din egen kreativitet och din kontakt med ditt inre, så att du själv kan komma åt dina minnen. Jag kan inte styra över vad du finner i ditt inre, men jag kan vägleda dig genom de upptäckte du gör. Förstår du?"
Hon nickade med uttryckslös min.
- Ok, då sätter vi igång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi har nog ett djupt inneboende behov av att höra till, annars kunde jag tänka mig att tappa minnet för att börja om på nytt. Skulle vara spännande att se vem man blev då. En mycket bra början på en bok och bra beskrivet hur hon spolades upp som en snäcka.
SvaraRaderaDet blir en fortsättning, va? Gillade snäckbilden, jag också, och vill läsa mer. Minnesförlust är väl ett ganska flitigt använt tema i litteraturen, kanske för att det är så stimulerande för fantasin. För mig är det särskilt intressant, eftersom jag lider av någon sorts partiell amnesi sedan tre år tillbaka.
SvaraRaderaSvar: Redemption betyder väl närmast räddning, eller något liknande. Salvation är en synonym. Kul att du lyssnat på låtarna. När barnen är så gamla som 20 vill det till att göra något vettigt med dem, annars får man inte se dem alls.
SvaraRaderaSpännande och engagerande text. Jag kopplade den först till din text från igår och tänkte att det var samma tjej som nu spolats upp på stranden. Jag hoppas också på att få läsa mer om den här tjejen. Vill ju veta vad som hänt.
SvaraRaderaBörjan bara sög mig in i berättelsen. Började som en deckare men övergick i att minnet inte alltid är så mycket att ha. Som de flesta andra skrev, jag vill höra mer.
SvaraRadera