Övning 215 - Obekväma frågor

Maria stängde snabbt dörren bakom sig. Hon behövde några minuter för sig själv på kontoret för att samla sig. Hjärtat bankade och hon fick nästan en känsla av att rummet redan luktade svett. Om bara ett par minuter skulle Roger komma. Han var punktlig och knackade på exakt när klockan ute i receptionen slog tio.

- ”Hej Roger! Kom in och sätt dig”.

Hon tittade på mannen som hängde i stolen framför henne. Han tittade tillbaka. Hans hållning slokade och kläderna hängde lite på trekvart. Två omaka sockar hade han lyckats få på sig också. Men allt detta vara ingenting jämfört med odören. Han utsöndrade en lukt som påminde om gamla linoleummattor, mögelanfrätta matrester och härsket vitlökssvett. Han hade varit deras stjärnsäljare.

Maria hade arbetat på företaget i fyra år och trivdes egentligen alldeles utmärkt. Hon hade börjat som produktchef, men avancerat snabbt och var nu chef för försäljningsavdelningen. Åtta säljare hade hon under sig och det var bra gäng. De hade kul tillsammans och nådde resultat.

Förra hösten hade Rogers fru gått bort i cancer. Roger var den säljare som arbetat längst i företaget. Hade alltid presterat bra och var omtyckt hos kunderna. Han var också den som givit Maria sitt fulla stöd när hon kom in som ung och relativt oerfaren chef. Maria hade gjort vad hon kunde för att stödja Roger i hans sorg. Han hade varit sjukskriven under en period, men kommit tillbaka och själv hävdat att arbetet fick honom att må bättre. Maria förstod. Så skulle hon nog också fungera själv i en pressad situation. Uppskattat rutinen i att gå till jobbet och dessutom få träffa lite folk varje dag.

Månaderna gick. Roger kom in varje dag och ibland åkte han iväg på kundbesök. Han förändrades inte över en natt, utan det var ett förfall så långsamt att det var omöjligt att efteråt säga när det började. Kanske var det därför hon hade blundat så länge. Nu kunde hon inte göra det längre. Imorse hade Lasse kommit in på hennes rum och velat prata om Roger. Berättat hur kunderna inte ville träffa honom längre och att många bad att få en ny kontaktperson. De hade beklagat sig över hans brist på hygien. En kund hade nämnt alkoholproblem.

- ”Du måste snacka med honom Maria. Du är ju chef”, sa Lasse.

Ja, självklart måste hon det. Och nu satt Roger framför henne och flackade med blicken. Kan man slå på en som redan ligger ner? Hur mycket kan man kränka en man som kanske redan nått botten? Roger behövde all hjälp han kunde få för att komma på rätt köl igen och hon ville göra sitt allra bästa för att hjälpa honom.
- ”Jo, det är så att jag undrar hur ofta du duschar?”