Det var mörkt i trapphuset. Hon tände ljuset och påbörjade den mödosamma vandringen upp till femte våningen. En hiss hade varit skönt. Hon letade fram nyckeln i väskan och öppnade dörren till den lilla lägenheten.
Hon kom direkt från förlagsfesten och allt stimmet där fick hennes lägenhet att kännas ödslig och kall. Den var ödslig och kall faktiskt. Väldigt spartansk. Suckande hängde hon upp kappan och gick ut i köket. Hon satte på tevatten och tog fram den där goodie-bagen som alla författare fått när de lämnade festen. Det var en stor pappkasse av det lyxigare slaget. Ombunden med en röd sidenrosett. Vad kunde det vara?
Det första hon lyfte upp ur kassen var tid. En hel massa tid som var upp uppdelad i timmar per dag. Fantastiskt! Hon hade fått tre helt egna timmar per dag! Därnäst kom det upp en bunt med resor. Resor till alla möjliga ställen på jorden som skulle trigga hennes fantasi i olika riktningar. Det här började bra!
Tevattnet kokade och hon reste sig och gjorde en i ordning en kopp. Tillbaka till kassen. Förvånad blev hon när hon lyfte upp en hel familj. Man och flera barn i varierande åldrar. Nu förstod hon varför den egna tiden skulle vara fördelad i timmar per dag. Hon skulle helt enkelt behöva göra annat också. Men familjen skulle förstås berika henne och utveckla hennes skrivande. Fäst vid familjen var ett extra litet paket som innehöll stöd. Familjen stödde och respekterade hennes skrivande.
Kassen började tömmas, men några saker dröjde sig kvar på botten. Hon plockade upp ett antal vänner och bekanta som alla var av sorten som ger till varandra. Inte en endaste liten energitjuv fanns med. Längst ner på botten låg något kvar och skramlade. Det var hälsan. Den låg där och log mot henne och trots att det var sent på kvällen kände hon en lust att ge sig ut och springa. Dra in luften i lungorna och andas och känna hur bra hon mådde.
Förstummad tittade hon på allt hon hade plockat upp. Det var otroligt! Hon hade precis plockat upp ett komplett, perfekt liv ur en papperskasse!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En sådan vill jag ha!
SvaraRaderaUnderbart skrivet
perfekt liv helt fantastiskt en sådan påse vill jag ha eller nja det blir ju jobbigt i längden med allt perfekta fast lite tid hade ju inte skadat. Det var lite kul att läsa och vilka tankar som jag fick
SvaraRaderaJag gillade den här texten, den var livfull. Men sista stycket kändes lite överflödigt, det känns som om det redan är sagt.
SvaraRaderaBra, jättebra skrivet. Fantasi, precis som jag vill ha det. Du har inspirerat mig. Tack
SvaraRaderaMycket bra skrivet, tid kan man ju inte få för mycket av.Men frågan är om inte alla personer skulle vara i vägen, jag förutsätter att hon inte hade familj från början, i så fall skulle hon på nära håll kunna studera konflikter. Rolig idé. Var inne lite grann på samma tanke idag, men ändå inte.
SvaraRaderaBra vinkel på ett annorlunda tema. Gillade idén och flytet
SvaraRadera