Övning 311 - En pinsam gåva

-Tack! Patrik tog emot paketet som Linda räckte honom. Hon hade kommit sent till festen, de andra var redan där. Hon mumlade något ohörbart och flackade lite med blicken. Han hade varit tveksam om han över huvud taget skulle bjuda henne, men hon hörde ju till på något sätt. Lite tystlåten, i utkanten av gänget, men ändå med. På något sätt fick hon honom att känna sig illa till mods, varför visste han egentligen inte. De andra i gänget kände han bättre och de hade alltid kul ihop. Fast en dag i början på sommaren hade han haft ett bra snack med Linda. Det var när de hade gjort en kajakutflykt och Linda och han hade blivit lottade i samma kajak. Först hade han fasat för att sitta en hel dag i en kajak med Linda, men det hade varit förvånansvärt avslappnat och skönt. Men efter det hade det blivit precis som innan. Hon tittade bort när han pratade med henne och verkade besvärad.

Då var det annorlunda med Klara. Hon var pigg och glad och bubblade alltid av historier. Han kastade en blick på henne över rummet. Hon stod med några av de andra tjejerna och skrattade. Hon var fin. Han undrade om hon gillade honom.

-Ska du inte öppna? Patrik ryckte till. Jovisst, skulle han öppna Lindas paket. Det var omsorgsfullt inslaget med glansigt papper och snören i olika färger. Han fick krafsa lite för att få upp tejpen och sedan vecklade han ut pappret. I handen höll han ett fotografi. Det var ett fotografi av honom och Linda i kajaken. Solen sken och de såg glada ut. Runt hela bilden hade Linda klistrat små röda hjärtan.
Patrik tittade upp och mötte hennes blick. Han sa ingenting. Hon sa ingenting. Det gick några sekunder och hon tog in allt i hans blick medan hennes egna ögon sakta slocknade. Hon vände sig om.
Patrik tittade efter henne när hon gick. Sedan gick han fram till Klara.
- Du, jag tänkte höra om du har lust att gå på bio nu i veckan?