I Hannas värld fanns inga ljud. Man skulle kunna tänka sig att frånvaron av ljud skulle utgöra ett slags tomhet, men så var det inte. Hanna var född döv och världen hade aldrig varit på något annat sätt. Hon kände sig inte inkapslad i fetvadd eller utslängd i rymden så som många hörande föreställde sig hennes värld. Hon kommunicerade med sin omvärld hela tiden, med den lilla skillnaden att hennes övriga sinnen var extra skärpta.
Nu satt hon uppflugen på ett stenblock i hamnen och försökte fånga de skriande fiskmåsarna i sitt skissblock. Själva skriet tänkte hon sig som en disharmoni. I en perfekt värld hade de inte skriat utan seglat fram i vinden. Lyckliga. Hon var så upptagen med sin skiss att hon inte såg gruppen med tonårskillar som dykt upp på kajen. Några småstenar ven genom luften mot fåglarna och när hon tittade upp kunde hon se maktkampen som pågick mellan grabbarna. Det handlade om att ta en position i gruppen.
- Hörru, vad gör du där uppe?
Hanna tittade efter fåglarna som nu cirklade längre ut över havet.
- Svarar du inte på tilltal, eller? Lilla fröken kanske är för fin för det?
Hanna såg att de pratade med henne, men tittade uttryckslöst tillbaka. Plötsligt ryckte en av killarna blocket ur hennes hand.
- Skit i henne! Hon försöker bara göra sig märkvärdig.
Klungan hade nu fått syn på en övergiven skateboard och skulle se vem som vågade åka närmast kajkanten. De stojade och skrek och trissade varandra till allt djärvare manövrar. I vattnet guppade ett ensamt skissblock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aningen långrandig inledning. Dessutom funderar jag över skriandet - varför hon över huvud taget reflekterar över det. Annars bra, förstås!
SvaraRaderaTyckte du beskrev fint hur det kan tänkas vara att inte höra. Och texten har spänning när killarna dyker upp, jag var lite nervös för hur långt de skulle då. Vad som skulle falla i vattnet.
SvaraRaderaJag håller med Genyvy, för ett tag var alla mina nerver på helspänn rädd att något skulle hända.
SvaraRaderaBra beskrivning av dövhet tror jag. :) bra spännade liten historia
SvaraRaderaJag tyckte mycket om beskrivningen av Hanna och hennes värld. Speciellt bra för mig som inte förstår hur det är att vara döv.
SvaraRaderaSuckar över elaka barn. Känns realistiskt.
Får mig att reflektera över hur mycket en person som t.ex. är döv blir uppmärksam på kroppsspråk och hur de säkerligen blir väldigt duktiga på att tolka t.ex. det du var inne på, som outtalade maktkamper som pågår, gillande, ogillande, 'fjäsk' och liknande - det finns en väldigt intressant värld att lära känna när man inte längre kan höra eller förleds av orden i det "sociala rummet". Fin text.
SvaraRadera