Halssenorna spändes när hon böjde nacken bakåt och kastade upp bollen. Armen kom farande från ingenstans och gick högt upp i en båge innan racketen snärtade till bollen och kroppen kastades över baslinjen för att därifrån direkt fortsätta mot den nu framrusande gula projektilen. Blicken på bollen, fötterna i ständig rörelse. Det var tyst i hallen frånsett de hårda smällarna från racketarna.
Motståndaren var duktig och hon njöt av att tänja sin förmåga till det yttersta. Snabb, smidig, stark och strategisk. Det var nyckelorden. Snabb, smidig, stark, strategisk och svettig när det gällde henne själv. Det var under denna ytterst fokuserade timme varje vecka som hon upplevde den totala friheten från alla yttre krav. Hennes enda mål var att träffa bollen på bästa möjliga sätt och alla andra tankar trängdes undan. Alla problem hon hanterade i jobbet var bortblåsta, liksom alla gräl med maken och med de trötta barnen. Det fanns de som undrade hur hon orkade åka iväg sent på kvällen och spela tennis.
- Borde du inte stanna hemma och riktigt slappna av någon kväll? frågade vännerna. Du som har så mycket omkring dig. Du måste ta hand om dig.
De förstod inte. De förstod inte att det var just det hon gjorde. Smash! Motståndaren fick in en riktig rökare och hon kastade sig fram för att hinna ta den. Fokus! Koncentration! Tillfredsställelse!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Avundsjuk...
SvaraRadera