2010: 110 Mötet i hissen

Första gången de möttes var i den högra hissen i det stora tidningshuset. Arvid var på väg till redaktionen på tredje våningen där han skulle avsluta sin artikel före deadline. Han var sen. Hon hade redan tryckt in knappen som indikerade våning fem och Arvid drog slutsatsen att hon hade möte med tidningsledningen. Hon var uppenbarligen inte anställd eftersom hon hade en besöksbricka på kavajslaget. Han kunde inte läsa namnet utan att hon skulle få känslan av att han sneglade på hennes byst. Luften i hissen var varm och stillastående. Arvid kände hur kostymen kliade och slogs av hur sval och oberörd kvinnan var. Inte vacker i egentlig betydelse, men stark och skön.

Hissen stannande med ett ryck och Arvid klev ut med känslan av att något viktigt just inträffat. Dagarna som följde stördes han upprepade gånger av tankarna på henne. Han ville träffa henne igen. Och det fick han, för när han klev in i hissen en fredag eftermiddag några veckor senare för att åka ner stod hon åter där. Arvid kände hur det sög till i magtrakten och han tittade förundrat på henne. Hon hade ett missnöjt drag kring munnen och såg trött ut.

- Jag heter Arvid. Vart är du på väg? sa han och sträckte ut handen för att trycka på displayen.

- Lydia. Och ut vill jag, ut, och så långt, långt, långt, svarade kvinnan.

Hissdörrarna öppnades och Arvid följde henne med blicken når hon långsamt försvann i fjärran.